Igår när jag och Tilde skulle åka till stan så gick vi i början bara som vanligt på stan dock utan pengar men men. Sedan när Tilde skulle åka hem med bussen skulle jag gå upp till mammas jobb så skulle hon sen skjutsa mig hem. När jag var framme vid mammas jobb såg jag att hon var i möte och tänkte då ska jag nog inte störa utan istället vara lite smart och gå till biblioteket och plugga lite extra. Kände mig riktigt stolt. Sen efter en halv timme kollade jag i ett fönster för att se att hon fortfarande var kvar på jobbet. Men det var mörkt överallt där så jag tänkte " hon har säkert bara satt säg argt i bilen för att jag kom så sent". Så jag började gå mot bilen jag trodde var våran men då märkte jag ju att det inte var mammas bil. Det var just i det ögonblicket en stor panik kom, mamma var inte här, jag hade ingen mobil,visste inte när bussarna gick, ingen jag visste om fanns på stan. Jag hade inget. Och det börja bli mörkt. Det ända jag kom och tänka på var att jag kunde gå ner mot Ica för att leta där efter någon jag kände( 4km från mammas jobb till Ica.) Det var liksom mitt ända hopp. Eftersom mamma hade glömt bort mig och förmodligen åkt hem. Så jag började gå ner mot Ica. När jag plötsligen mötte Ami, våran musiklärare! Och belive me utan henne skulle jag förmodligen virrat runt på Ica som en idiot. Jag fick låna hennes mobil för att ringa mamma och som jag trodde hade hon glömt bort att hon skulle skjutsa mig. Kan ni tänka er min egna mamma glömma bort mig? Haha helt sjukt.